Överväldigande vårtecken!

Säkra vårtecken hos familjen Lemar-Carlson är:

När den lilla bäcken som rinner över tomten förvandlas till en mindre insjö.

Bron över bäcken försvinner och gör det omöjligt att nå skogen eller komposterna (som förvisso är frusna och gott kan vara fortsatt orörda några veckor till). På det här fotot ser man faktiskt bron i alla fall, vilket inte var fallet häromdagen. Bron är sedan några år tillbaka fastbunden i 2 träd, för just de här veckornas skull. Dessutom är det en komplimang att kalla dessa väderbitna plankor för bro, de är nog snarare några träbitar som ber på sina bara knän att vi ska bryta deras bojor och låta dem driva iväg, upplösas och befrias från sina plågor. Det vore bäst för alla för "bron" är fullkomligt livsfarlig att gå över, även efter att den har torkat.

En ensam liten modig tussilago vågar sig fram i diket och har ingen aning om hur lycklig den gör mig!!!

En misstänksam och darrig Vanja tycker att den där gula saken i himlen gott kan lysa åt andra hållet, och funderar på om hon trots de lite för stora skorna och det knöggliga underlaget ska våga sig på några steg i den nya världen.

Som sagt, den där nedrans solen!!! Pappa ser dock nöjd, stolt och riktigt snygg ut (om jag får säga det själv). :-D

"Jaha? Vad ska de här vara bra för då?"

"Ja mamma, jag ser att du har ett par på dig, men dina är ju coola pilotbrillor - mina är ju bara två töntiga rosa hjärtan!!! Köp coola, annars tar jag inte på dem!"

Igår köpte vi Vanjas första stövlar och ni ser ju hur perfekt de passar platsen där vi bor!!!
Regnkläder/kladda-i-gegga-och-vattenpölarkläder inhandlades också, så nu är vi redo för att upptäcka våren på allvar!

Det enda som saknas är en glad Vanja. Vår lilla Jaja är konstant trött, gnällig, ledsen och har svårt för att äta. Det blir blodpudding nästan varje dag och vällingen är en sann räddare i nöden. Vad är boven? De jäkla tänderna!!! Nu får ni komma fram så Jaja får lugn och ro ett tag!!! Det är riktigt jobbigt att se sin fina och normalt jätteglada tjej vara så eländig och grå, utan att kunna göra något. Jag skulle ta allt det onda gumman, om jag kunde!!! :-(

Smeknamnet Jaja kommer från stumpan själv, det är så hon säger Vanja. Sötfis!