Som om det inte räcker med att vara förkyld så har lillpluttan en hörntand på gång. Tungan står snett i munnen och pillar och pillar hela dagarna, och hakan är blöt av dregel. Och så rinner det snor ner i munnen. Eländiga stackare!!! Båda dessa åkommor leder ju lätt till att sömnen blir störd, men det har gått jättebra, faktiskt över förväntan. Men i natt hände något som både var eländigt och jätte, jättegulligt. Hasse och jag gick och lade oss vid 22 och gick som vi alltid gör in till Vanja för att kolla så hon har täcke på sig. Förvånade upptäckte vi att hon satt upp! Helt tyst. Hon såg så lycklig ut när vi kom in och ville så gärna bli upplockad! Men vi lade henne och gick ut enligt vår rutin, för på natten sover man! Sen följde smågnöl och gnäll med spridda tårar som snabbt gick över. Ibland pratade hon och ibland sa hon sitt "ah!", som hon säger när hon vill ha uppmärksamhet. Men ingenting av detta var så allvarligt så att vi behövde ingripa.
Jag hade svårt att somna och vid tolv hörde jag henne gråta ordentligt, men det gick över snabbt. Sen följde märkliga smågrin, typ "det är synd om mig-grin", var femte minut. När det gått en halvtimme och jag funderat hela tiden om jag skulle gå in trots allt, smög jag mig försiktigt in i en av hennes pauser. Vet ni vad jag hittade? En liten stackars tjej som hade knölat ihop täcket i famnen och somnat sittande på rumpan i fotändan av sängen, med ansiktet ner i täcket! Åh, vad söt och eländig hon såg ut! Stackaren visste inte hur hon skulle göra för att lägga sig igen! Hon somnade tacksamt när jag lade henne tillrätta och sov ostört resten av natten.
Foto taget i juli på en perfekt sovande liten ängel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar